von Fersen-dokumentär
Här kommer första delen från min favoritdokumentär om Axel von Fersen, av Herman Lindqvist.
Köp filmen som DVD här<---
Axel von Fersen online
You can read the book Diary and correspondence of Count Axel Fersen relating to the court of France published 1902 online ----> Link
von Fersen efter Franska Revolutionen
Den kosmopolitiska livsföringen skapade en förvirring i von Fersens liv. Hans resande tycks ha lett till att han inte
hade många nära vänner, han kände sig ensam och på grund av allt som hänt i Frankrike kände han att han hade förlorat väldigt mycket. Det var en tid han saknade, innan Revolutionen, och som han hela tiden påmindes om. Det han såg i Sverige var en möjlighet att spela en politisk roll, vilket han allt mindre kunde göra utomlands. Han var nämligen inte längre sedd som en viktig politisk aktör efter franska kungaparets död. Trots att han drogs till den politiska rollen i Sverige, såg han den svenska politiska ”skådeplatsen” där som underordnad och kände avsmak gentemot den. Vad den svenska politiska arenan var underordnad framkommer inte tydligt i hans dagbok men att inneha en roll i politiken var något som förväntades av honom och att det var ett av de enda yrket han hade möjlighet att utöva.
Hans far ville att han skulle komma hem till Sverige, men Axel von Fersen kände sig kluven:
Jag har mycket svårt att vägra, och ändå har jag en så oerhört svår strid med mig själv om vilken väg jag ska välja: att avstå från mitt land vore förfärligt, och likväl skulle jag aldrig vara lycklig där, jag har alldeles för mycket vant mig vid att leva i andra länder och vid deras seder.
Här sade von Fersen klart och tydligt att han inte var van vid de svenska sederna, och samtidigt som han inte kunde tänka sig att bli lycklig där kunde han heller inte avstå från sitt fädernesland. Han saknade en fast punkt i tillvaron, samtidigt som han kände att han inte hade de ekonomiska möjligheterna för att kunna resa runt oavbrutet. Det han saknade och behövde var lugn, och han frågade sig var han kunde tänkas finna det...
Translate
(the translation is not 100% accurate)
Monumentet över Axel von Fersen
I dessa neider der han fordom niutit vänskapen och friden skall hans skugga mötas af wälsignelser och tårar
Åt en oförgätelig broder. Mannamodet uti hans sista stunder d. 20 junij 1810 witna om hans dyger och sinneslugn
Mordet på Axel von Fersen, 200 år sedan idag
Idag är det tvåhundra år sedan Axel von Fersen mördades av en ilsken folkmassa i Stockholm - den 20e juni 1810. Jag hade tänkt att uppmärksamma detta med ett besök på ett av hans slott men då det inte var någon speciell tillställning just idag sköt jag upp det till juli. Då ska det nämligen på Löfstad vara guidade turer om Axel, vid sidan av utställningen om honom som finns hela året. Nedan är text och bilder från ett tidigare inlägg om just Axel von Fersens död:
Bakgrunden är inget jag kan dra allt för kort, men det berodde bland annat på att samhället i Sverige såg annorlunda ut efter Revolutionen i Frankrike. Axel von Fersen var för många en symbol för hur det hade varit förr, och var på grund av det impopulär och omringad av elaka rykten. Då den nyligen adopterade svenske kronprinsen dog spreds rykten om att det var Axel och hans syster Sophie som förgiftat tronarvingen. Under begravningståget genom Gamla Stan slets Axel ur sin vagn, och slogs, stenades och sparkades till döds på platsen där jag står nedan. Han var såklart oskyldig, kronprinsen hade dött av ett slaganfall. Det finns konspirationsteorier kring det Fersenska mordet, och jag kan rekommendera er att läsa böcker kring detta om ni är intresserade av den fullständiga versionen. Den senaste är skriven av Herman Lindqvist som även skrivit den populäraste von Fersen-biografin (som mest bygger på Alma Söderhjelms forskning).
Här mördades alltså Axel von Fersen den 20:e juni 1810
Lookalike
1778
"Drottningen, som är den vackraste och älskvärdaste furstinna, jag känner, har haft godheten att ofta göra sig underrättad om min person: hon har frågat Creutz, varför jag ej infunnit mig vid hennes spelparti om söndagarna, och då hon fick veta, att jag kommit en dag, då icke något spelparti ägde rum, gjorde hon mig ett slags ursäkt därför."
"Drottningen behandlar mig alltjämt med stor välvilja; jag infinner mig ofta vid spelbordet för att betyga henne min vördnad, och varje gång vänder hon sig till mig med några vänliga ord. Som man kommit att tala med henne om min uniform, visade hon sig mycket hågad att se mig iklädd densamma; jag skall nästa tisdag inställa mig i denna uniform men icke vid hovet, utan i drottningens enskilda våning. Hon är den mest älskvärda furstinna, jag känner."
Translate
(the translation is not 100% accurate) Axel och Marie Antoinette?
" Jag har börjat känna mig något lyckligare, ty då och då kan jag sammanträffa med min väninna alldeles utan förbehållsamhet hos henne, och detta är henne litet till tröst i all hennes olycka. Stackars kvinna! Hon är en ängel av godhet, hjältemodig i all sin känslighet. Aldrig har jag blivit så älskad. Hon har varit mycket glad äver alla hälsningar du sänt henne och ber mig säga dig, att hon är djupt rörd över dem . Hon skulle vara så lycklig över att få se dig. Hon hoppas att, om våra planer gå i lås, du kommer hit, och denna tanke gör henne glad. Kanske är det en dröm, som kan förverkligas."
" Jag har tagit mitt parti. Jag tänker aldrig gifta mig. Det skulle vara onaturligt. När jag en gång har olyckan att förlora min mor och far, skall det vara du,kära Sophie, som skall ersätta mig bägge delarna, och även en hustru. Du skall vara värdinnan i mitt hus, det skal vara lika mycket ditt som mitt, och vi skola aldrig skiljas. Jag kan ej tillhöra den enda kvinna jag ville tillhöra, den enda som verkligt älskat mig och därför vill jag ej binda mig vid någon. "
Allt är relativt
Tempora mutantur
"allt där påminde mig om lyckligare och angenämare dagar, rummen voro sig lika, men sällskapet var tyvärr synnerligen förändrat...Åsynen av dessa rum framkallade hos mig sorgsna och kära minnen, jag har där tillbringat de behagligaste stunder, men allt var förändrat, tidens anda, sällskapet och tonen."
Comtesse de Brionne sminkar sig
Greve Creutz tog senare med mig för att träffa Comtesse de Brionne, som tog emot oss i sitt omklädningsrum. Jag fann henne väldigt stilig, fast hon var av en viss ålder: hon är lång, välgjord, har ett vackert ansikte, och älskvärd. Jag såg en del av hennes toilet vilket roade mig mycket. Efter att hon pudrat sig tog hon en liten silverkniv, ungefär ett finger lång, och tog försiktigt bort pudret genom att dra den över ansiktet flera gånger. Sedan tog en av hennes tre damer fram en stor låda, som hon öppnade; där i var sex stycken burkar med rouge, och en till liten låda, som var full av pomada som tycktes mig vara svart. Grevinnan tog rouge på sitt finger och duttade det på sin kind, det var det finaste rouge som någonsin funnits; hon ökade det genom att ta mer från alla sex burkar, två och två. Sen reste hon sig och gick in i sitt sovrum, där hennes dotter Mademoiselle de Lorraine mötte upp henne; den senare fann jag inte lika stilig som det har sagts, men hon var mycket livlig och hade ett pikant ansikte.
Comtesse de Brionne
Axel von Fersen
1810 mötte Axel von Fersen döden i Stockholm
Varför von Fersen
Det var under de sista omvälvande årtiondena av 1700-talet som den svenska adelsmannen Axel von Fersen levde och verkade, i händelsernas mitt. När man följer von Fersen i spåren kommer man oundvikligt att stöta på många av den tidens storheter, som George Washington och Voltaire. Han umgicks med adelsmän och kungligheter i det svenska och i de europeiska hoven. Han fick uppleva och medverka i Amerikanska frihetskriget och den för honom mer omvälvande händelsen - Franska revolutionen.
Fina Axel
Klar?
